Mina störiga föreldrar.
Hej bloggen!
Jag kommer jag blogga ett ganska långt tag, för stressen bara nyper in som klädnypor.
Jag vill bara stänga ute allt som har hänt, och bara bara yänka på annat.
Omg! Imorrn åker jag till skåne!
Hoppas inte mina päron kommer bråka som förra sommaren, haha.
Ni skulle ha sett dem! (Egenligen inte, jag mådde skit)
Men jag kan bäretta om den.
Jag var i skåne, men släckten.
Mamma och pappa tjaffsar. Vi åker bil ifrån badstranden.
Tjaffset blir surare och surare. Högre och högre. Inte så högt, men nästan.
Pappa stannar in och mamma hoppar ut, och gastar nåt.
Där börjar bråket.
Sedan är de sura på varann, hela tiden. Dagarna i ända, all the time.
På morgonen, sissta dan vi är i skåne så vaknar jag upp.
I samma ögonblick så hör jag mina föreldrar tjaffsa lågt över mig. (Jag såv på våningen över.)
Mamma kommer ner och ger mig en sån där ilska-sur-ledsen-depriskons-min.
Sen minns jag inte så mkt, men vi kom till danmark, med min faster Sofia, Mina kussar Vera och Alva, och deras föreldrar Camilla och Hjalmar. Fast jag minns ej om Hjalmar var med.
Men mina päron pratade inte med varann. Mamma förklarade att "föreldrar bråkar ibland" bla bla bla.
Jaja, nu ska jag ner igen till maten.
Det slutade iaf men att de gick till en psykolog.
Hejdå!
men uscj vad jobbigt.
jag vill inte göra det värre eller så, men jag tycker att det är helt fel att bråka så framför sitt barn :'(